We Are The Night - En iaktagelse.

Tom och Eds nya skiva inleds med We Are The Night, en låt som samplar ”Decimazione Amanti” av Riz Ortolani från den smått bisarra Italienska filmen Paolo Barca, maestro elementare, praticamente nudista (Paolo Barca, skollärare och nudist på helgerna). Man kan säga att allt är i sin ordning, ingenting är nytt under solen. The Chemical Brothers har funnit sin plats i vardagen. Och ingen är mer missnöjd än undertecknad.
Med föregångaren ”Push The Button” började något som jag ansåg vara början på slutet. Med fler vokala insatser och låtar som nästan känns uteslutande pop är ett stort felsteg i en riktning de aldrig borde börjat trava.

”Exit Planet Dust” och ”Dig Your Own Hole” är två mästerverk som visade upp två fejkbröder som verkligen hade något att komma med. Att 90-talet skulle vara ett smaklöst decennium är helt fel, det var år av nyskapande dansmusik som aldrig skämdes för att uttrycka sig så mycket som det bara var möjligt.
På tredje plattan ”Surrender” var ett uns av magin borta, lekfullheten var inte riktigt där, men kvalitén fanns kvar och gästsångare som Noel Gallagher, Bobby Gillespie och Bernard Sumner gjorde skivan mångfacetterad och spännande (på sina håll i alla fall).
På fjärdeplattan ”Come With Us” (som jag anser vara Chemical Brothers sista platta) var klubbinfluenserna fler än någonsin tidigare och även om skivan inte fyllde kvoten så var ju It Began In Afrika med sin Jim Ingram-sampling hur kul som helst.

På den nya skapelsen ”We Are The Night” är samarbetena fler än ovanstående skivor tillsammans. Det leder till en härva av ojämna låtar som gärna låter mer än vad de låter bra. All Rights Reversed gör de tillsammans med överhypade The Klaxons och resultatet blir lika trist som de är dåliga.
Om man söker efter en referens till ”För många kockar…” så är detta ett bra exempel.
Men ibland lyser det till, som i briljanta Das Spiegel (som passar in perfekt med Teddybears Sthlms lika fantastiska låtar Kraut och Alma) där skeva syntar framför en helt briljant saga i fyrtakt. A Modern Midnight Conversation är en annan rätt trevlig historia som skapar dansglädje såväl som stillsamhet en vacker sommardag.

Allt som allt så vill jag lyfta ett varningens finger till Tom och Ed: Ni har tappat gnistan rejält nu pojkar, det är tråkigt att se.