Friday, August 17, 2007

Shaken to the core until it doesn't matter.

For our homeland. Until the very last man. Our duty is to stop the enemy right here. Do not expect to return home alive.

I en scen i Letters From Iwo Jima går general Kuribayashi fram på en väldigt stenig sandstrand, lugnet svepet över honom och i bakgrunden går solen ner bakom berget Suribachi. Det är ovanligt tyst och även om ett barn kan ana att detta är lugnet före stormen så inser jag att detta är en film av stora proportioner. Detta är dramatik på hög nivå. Clint Eastwood visste precis vad han gjorde när han respektfullt och med en stor nypa kärlek gav sig in i uppdraget att skapa två filmer som utspelar sig på samma slag, under samma dagar skildrat ifrån varsinn sida om kriget.
Letters From Iwo Jima och följeslagaren Flags Of Our Fathers är storverk, det är filmer som sätter sig in i benmärgen och som lägger fokus på en del av det andra världskriget som vi idag inte så ofta tänker på.
De når inte upp till moderna WW2-mästerverk som Saving Private Ryan eller The Thin Red Line, men de siktar högt och träffar. Bara det är en god sak.
-
Låtar, that goes bump in the night:

Skinny Puppy - Pro-Test (spana in den fantastiska videon här)
Noise Unit - Other World
And One - Secret Boy
Komputer - Rain
Linkin Park - Hands Held High
Angels & Airwaves - The Adventure

2 comments:

Anonymous said...

Men Gustaf då =). Har du också blivit en bloggslav.

Hittade dig via Emma. Kom in och läs hos mig också om du vill


//Cinetrögiak

Anonymous said...

Absolut, det kan vi göra.