På en bänk, i en park... Någonstans i Sverige.

Jag har fått ett sug efter äldre svenska filmer och nej, det handlar inte om Bergmans bortgång (där har jag ju sett det mesta och kan det utan och innantill). Mestadels har suget riktats åt Hasse Ekman, son till Gösta Ekman den äldre, far till Gösta Ekman.
När jag var ute på en underbar kvällspromenad, under ett fantastiskt månsken, alldeles för två timmar sedan så kom jag att tänka på filmen På en bänk i en park där Bengt Ekerot (ni minns honom garanterat som Döden i föregående regissörs Det sjunde inseglet eller varför inte i Jan Troells mästerverk Här har du ditt liv) spelar musikern Sam som vistats på mentalsjukhus i flera år. När han en dag kommer ut så upptäcker han att hans gamla vän Stig jobbar på teatern som stor och omtyckt skådespelare. Dessutom har Sam fått för sig att Stig ligger bakom Sams olyckliga händelser som fått honom att gå ner sig och bli inlåst på mentalsjukhuset. Det hela går till uppgörelse och Sam dödas. I ren panik lägger Stig hans lik på en bänk i en park...

Hela den sociala vardagsrealismen gjorde Ekman till sitt kännetecken och då ska vi minnas att han ofta även gjorde komedier. Filmer med vanliga människor i rätt vanliga situationer. Han jobbade en tid i samma filmiska sfär som Ingmar Bergman, men gjorde även mer lättsamma historier med storheter som Stig Järrel och Sickan Carlsson.
-
Idag köpte jag Jan Lumholdts bok om Harriet Andersson. Denna fantastiska aktris som medverkade i det mesta som var bra med svensk film under 50- och 60-talen (dessutom
var hon en av Bergmans hovskådespelerskor).
Boken är som en kombination av biografi och intervju, ja nästan på samma sätt som Stig Björkmans filmböcker är uppbyggda.
Det ska bli fantastisk läsning som jag ser fram emot.

Bilden: Harriet i Bergmans omtalade Sommaren med Monika.