Oh, my God; I care so little, I almost passed out.

This is a place for crazy people säger en röst i låten Lunatic Asylum med Liquid Soul och plötsligt känns denna natt betydligt mer levande. Den tyska psytrancebasen med sina feta grooves får kontoret att verka levande.

Klockan börjar närma sig måndagsmorgon och jag känner suget efter frukost snart. Gärna hand i hand med ett avsnitt av Scrubs.

Rocks Records här utanför Örebro sålde säsong 1, 2 och 3 till mig för 169 kronor/st. Årets kap anser jag.

Denna helt geniala serie besitter enorma kvalitéer, en av dem är att avsnitten håller att se om och om igen utan att för den skullen kännas tråkiga. En annan är helt klart balansen mellan underbar absurd humor och livs levande mänskliga dramer som är så fin och perfekt att det får självaste M*A*S*H att vika på fötterna.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se min humor representerad så bra i TV, men tjii fick jag.

Seriens stora tacksamhet är ju Ken Jenkins och John C. McGinley (som spelar Bob Kelso och Perry Cox). Rutinerade skådespelare som verkligen lever ut sina register på ett fantastiskt sätt.

All cred till Bill Lawrence. Det förtjänar han.

Nu slår vi upp portarna till V. 31.
Välkommen!