Mörkret lägger sig över Sin City

Juli rör sig mot sitt slut och snart är de bästa månaderna här, augusti och september, högsommar och indiansommar über alles.

Men en jobbnatt är alltid en jobbnatt, även om nätterna på sommaren känns lite mer lättsamma samtidigt som de känns extra jobbiga (jag vill ju vara ute på pojkstreck, varenda natt).

Då är det tur att ljudkonstnärer som Simon Posford finns vid min sida.

Vart skulle jag vara utan Hallucinogens två mästerverk:

"Twisted" och "The Lone Deranger"?

Den frågan vågar jag nog inte ens ställa mig.

Igår plöjde jag mig igenom Sin City igen.

Min bioupplevelse av den gav en rätt missnöjd Gustaf men likväl så skaffade jag den på dvd, mestadels för att det var en dubbeldisc innehållandes den förlängda versionen uppdelad i fyra delparter.

Det gav lite mersmak i alla fall, den kändes mer logisk och de ihåliga karaktärerna fyllde numer ett bättre syfte. Men de överdrivna manliga respektive kvinnliga förebilderna känns fortfarande stereotypa. Men den är härlig att äga i alla fall.

Och självklart ska det inte komma en uppföljare utan två, samma år dessutom (precis som The Matrix och Pirates of the Caribbean).